EBM / INDUSTRIAL

Vincent Uhligs uppföljare till 2017 års ”Nemesis” är en femspårs-EP som innehåller både toppar och dalar. Framförallt hade plattan gagnats av ett högre tempo. Hantverksmässigt är det dock inget att klaga på.

Det första som slår mig är att titellåten Nihilum har stora likheter med Front Line Assemblys Final Impact. Det är alltså hos de kanadensiska legenderna som 2nd Face hittar sin främsta inspirationskälla, framförallt perioden från ”Tactical Neural Implant” till ”Hard Wired”.

Musiken är lager-på-lager av ljud, samplingar och Vincents väsande pratsång. Precis som på debuten så drar vissa sånginsatser åt Spoken Word-hållet, på gott och ont. Det hade funkat om det var på någon enstaka låt, men inte på alla…

Musiken är däremot tung, drivande och som gjord för att spelas i bra hörlurar/högtalare då det finns massor av små infall och finesser i ljudbilden.

Nihilum, Nuclear Winter is Coming och Blind Wanderer är alla tre riktigt bra, även om jag som sagt stör mig något på den vokala delen och tyvärr saknar låtarna effektiva refränger vilket gör det ganska svårt att skilja varandra åt. Det hade varit uppfriskande om sången varierades mer eller om någon av låtarna hade varit instrumental.

Då 2018 hittills har varit ett rätt bedrövligt år för den här typen av musik så blir Nihilum ändå en positiv upplevelse. Det är svårt att inte dras med i den hyperelektroniska musiken. Lyssna bara på de två sista minuterna av Nuclear Winter is Coming, industriell electro blir inte fetare än så!

Jag är, trots mina invändningar, rätt övertygad om att människor som tycker att ”Front Line Assembly inte har gjort en bra platta på 20 år” kommer att gilla ”Nihilum”.

SPOTIFY