• HEM

• RECENSIONER

• ARTIKLAR

• OM OSS

• KONTAKT

NEW WAVE / SYNTHPOP

Fortsätter att bygga broar mellan 80-talet till samtiden.

Stockholmsuon Still Havet med Elias Eriksson och August Borg är tillbaka med sitt fjärde album. På samma sätt som Stilla Havet bygger broar mellan 80-talets new wave, postpunk och synthpop. Jag tänker på Reeperbahn, Style och Secret Service. Men de bygger även broar mellan samtida band i genren.

Bakom spakarna har man tagit hjälp av Christian Gabel. Och ni som känner till hans bakgrund förstår att det då borde finnas verktyg i lådan som kan vara väldigt passande när han har skruvat ihop Natten. Så är det också. Han har gjort ett bra arbete och skapat en ljudbild där vissa toner får skära lite. Någon småsur textrad eller gitarr som stökar. Ja, i det här sammanhanget gör det bara Stilla Havet mer autentiskt. Jag brukar ju ofta prata om ID. Här finns det i rikliga mängder. Resten är upp till dig som lyssnare att ta ställning till.

Vad är bäst då? Jag tycker att de mest givna låtarna bägge är singlar. Det vill säga ”Igår som försvann” och ”Januariregn”. De här låtarna lägger ni direkt på era låtlistor till hösten. Ska du gå vidare så är ”Frusna tår” min direkta favorit efter de förstnämnda. Väldigt fin text. Sedan är avslutande ”Odessa” en härlig synthpoplåt med gott vemod. Men alla låtar håller över lag hög nivå.

Albumet är naivt, lekfullt men ändå allvarligt. Vemodig diskbänksrealism med nostalgi. Stilla Havet lyckas rama in vad de vill vara och är väldigt övertygande utan att presentera speciellt många lager. Men med ett stort hjärta. Det är ett välpolerat koncept som är lätt att ta ställning till. Gilla – eller inte gilla. Gillar du musiken – gillar du bandet. Och tvärt om.

Personligen ser mig själv stå och vänta på bussen vid Gullmarsplan en svinkall kväll i vinter med Stilla Havet i lurarna. Låten ”Fullbordat faktum” målar gatan och människor i en isblå, monokrom skala. Inget ögonblick att eftersträva, men en härlig känsla att stanna i och betrakta.