• HEM

• RECENSIONER

• ARTIKLAR

• OM OSS

• KONTAKT

ELECTROPOP

System gör en lite oväntad, men välkommen, comeback efter 13 års frånvaro. Duons kliniskt rena electropop har fått ett uppdaterat sound som faktiskt gör att de låter bättre än någonsin innan. Albumet hade dock gagnats av fler låtar då det tar slut precis när man börjar komma in i det på allvar.

System har alltid varit duktiga på att kombinera kalla och funkiga maskinrytmer med melodiös synthpop och frågan är om de någonsin gjort det bättre än på inledningslåten Likeminded. En fantastisk electropopdänga som gör dig på onödigt bra humör mitt i höstmörkret.

Det är dessutom extra roligt att duon har uppdaterat talsyntesen, för det var där jag hade min största betänklighet med soundet back in the days.

Nu låter det inte som Joshua i ”Wargames” längre och det gör att hela leveransen känns fräschare och renare.

Albumet är som en slags dragkamp mellan Düsseldorf och Basildon utan att någon av dem vinner. Tänk er en match mellan Kraftwerks Musique Non Stop och Depeche Modes Any Second Now så har ni en ganska bra innehållsbeskrivning.

Synthpoppiga Until Our Turn Comes och robotdansiga Indifference Takes Hold är två andra höjdpunkter på plattan som jag tror kommer få de mest artrosstela synthare att röra sig i takt. Där är balansen mellan det perfekt kalibrerade maskinella och det poppigt melodiösa helt perfekt. Inte riktigt alla låtar når de höjderna, men det är helt klart en återkomst som ger mersmak.

Det enda som är lite nedslående är att det tar slut så fort. Efter åtta låtar börjar jag som lyssnare att bli varm i kläderna när det plötsligt är över.

Ja, det finns en limiterad 2CD-utgåva med en extralåt och finfina remixer av bland andra Elm och Celldöd, men som en enhet blir det alldeles för kort för min smak. Det känns som att en tredjedel av skivan saknas.

Men det stämmer kanske som Bobby Womack en gång sa:

”Always leave them wanting more”