Han är tillbaka - i dubbel bemärkelse. Musikprofilen Tobias Isaksson bakom drömsynthpopiga Azure Blue och synthwaveinfluerade Nite Flights har släppt nya singlar och i horisonten väntar albumsläpp med bägge projekten. Samtidigt firar Azure Blue 10 år sedan debuten med succéalbumet Rule of Thids. Hur ser planerna ut framåt? Hur låter det nya materialet? Vi frågade. Tobias svarade.


Välkommen tillbaka! Vad har hänt sedan sist?

Jag släppte den första singeln från Azure Blue i vintras. Och nu kommer den första Nite Flights-låten på fem år. Jag har inte legat på latsidan. Jag har snöat in djupare på produktionen via olika videos på YouTube, investerat i min hemmastudio och tagit mig tid att lära mig allt på riktigt. Tidigare har produktionen hållit så hög takt att det inte lämnat utrymme att lära mig hantverket från grunden. Pandemin har verkligen förvaltats väl för dels har jag blivit PR-ansvarig på heltid för Aloaded och gjort promotion för en massa artister. En stor del av min lediga tid har jag skrivit, proddat, pluggat, köpt nya synthar, plugins och effektpedaler. Sen har jag pluggat in hur de fungerar och så vidare. Rain Man som vissa kompisar kallar mig har fått fritt spelrum för galenskapen i skapandet. Utvecklingskurvan har pekat uppåt och jag är peppad på att visa upp en helt ny nivå av professionalism i produktion och mix.

 

Hur jobbar du med dina två projekt Azure Blue och Nite Flights parallellt?

Jag tänkte släppa två parallella album som är som syskon med dessa två projekt. Mitt sjätte Azure Blue-album dissekerar i vanlig ordning alla känslor och teman i ord medan Nite Flights-albumet ’Silent Spring’ ska inspirera till stilla kontemplation om den stundande klimatkrisen. På något sätt hör albumen ihop mer än något jag gjort parallellt innan. Soundmässigt och själsligt. Privatlivet påverkas ju av den oro man känner inför klimatkrisen så det blir holistiskt.

 

Kan du skärma av för att jobba med ena eller andra?

Ja det måste jag. Jag har dessutom två nya projekt där jag spelar gitarr igen så det blir nödvändigt att göra en låt i taget. Men om man jämför med en producent som jobbar heltid så kan den ha massa olika genrer igång parallellt. För att få en liten skillnad i sound från något som görs av en enda person så ska Ollie Olson mixa Azure Blue. Det är första gången sen 2012 som någon annan mixar. Nite Flights gör jag helt själv förutom mastring av Håkan Åkesson.

 

Finns det synergier typ ”det här blir nog en Nite Flights-låt istället” och tvärt om?

Tidigare har jobbet varit lite mer avgränsat men när jag har varit mer inne på ena har det andra färgats av det om man skrivit något parallellt. Men idéer och inspiration går inte att styra. Det är inte kontrollerbart i stunden. Sen skulle jag mycket väl kunna känna att en instrumental låt skulle låta bra med en topline. Men hittills har det bara skett åt andra hållet så jag släppt Azure Blue-låtar utan sång som B-sida. Precis som Johnny Jewel alltid gör.

 

Eller skiljer sig arbetsprocessen för olika?

Nite Flights är ju skönt befriat från popsnickrandets strukturer. Jag kommer på mig själv med att skriva vers och refräng även i Nite Flights men det är mest för jag blir uttråkad om en låt inte har någon utveckling. Om jag producerade monoton techno skulle jag nog tappa det.

 

Finns det fler låtidéer som inte passar något av projekten?

 Ja det finns det absolut. Speciellt de lite lugnare instrumentala spåren skulle bromsa framåtrörelsen på Azure Blue-plattan. Jag har i omgångar tagit bort allt onödigt hull från Azure Blue och återvänt till mina rötter som är korta effektiva plattor med högst tio låtar på 33 minuter.

 

Hamnar de hos andra artister eller skulle du kunna tänka dig fler projekt?

Det kommer att bli fler samarbeten med andra. Min label The Future Sound of Stockholm har dogmer om ljud så jag och min kompis Tim har varit inblandade i produktionen av nästan alla släpp. På sistone kommer även en kille som heter Alexander Bergström in med sina magiska gitarrer. Han kan passa in överallt. Jag ska spela mer gitarr igen också. Har skaffat massa grymma boutique-pedaler.

 

Du kan blicka tillbaka på 10 framgångsrika år med Azure Blue. Hur ser du själv på dina år från den bejublade debuten med ’Rule of Thirds’ till där du befinner dig idag?

Jag ser mina två första album som ett lyckat once in a lifetime-samarbete mellan mig och Claes Björklund som jag producerade dem med. Man blir kreativ av att lära känna en ny person genom skapandet. Jag kommer aldrig att glömma stunderna i studion. Det var som vår gemensamma synth-terapi. Sen var jag tvungen att lära mig allt själv för att komma vidare. Jag har aldrig klarat av att vara i en beroende-situation. Jag måste kunna göra allt själv. Och det kan jag idag. Men man lär så länge man lever. Jag får några av mina största kickar av utveckling. Och att se andra utvecklas. Jag visar ödmjukt vägen för andra nu som inte lagt 10 år på att skriva på synthar. Och i mitt PR-arbete ger jag debutanter massor av råd och vägledning.

 

Hur är kontakten med dina gamla och nya fans idag?

Det finns lyssnare som jag föredrar att kalla dem, ”fans” låter så drygt tycker jag, som hängt med sen dag ett och vissa känner jag ganska väl. Men om man kollar sociala medier och Spotify är det ändå för många människor och lyssningar för att det ska gå att ha full koll. Det är gulligt när folk vill köpa skivan direkt av mig men jag är hopplös med det. Jag har inte alla skivor liggande hemma så kommer annat mellan så blir det inte av. Ibland pratar man med någon ny person och det kommer fram att de hört någon låt och det är kul. Men jag tänker alltid ”vänta bara jag har bara börjat”. Jag har alltid tänkt att det bästa ligger framför mig och att musiken är mitt kall. Det kommer massor av fler låtar. Jag behöver inte en stor fanskara för att tro på det jag skapar. Jag är Azuren. Det räcker för mig. Sen vill man ju alltid utvecklas men det är med på ett individuellt plan än att bli känd av fler. Jag håller rätt låg profil numera utåt sett.

 

Berätta om det kommande albumet med Azure Blue! Singlar? Release?

Det kommer minst två singlar till. Och att det är synthigt och popigt, mitt dagtidsjobb och FSOS-labeln gör det svårt att planera datum så därför är det skönt att lämna det lite öppet. Förhoppningsvis kommer det i höst.

 

På förra albumet ”Images of You” (2019) kretsade berättelserna kring kärleken till din flickvän. Vilka berättelser kretsar kring dig nu i låtskrivandet med nästa album?

Jag är fortfarande en hopplös romantiker med kärlek som tema men jag har alltid haft en massa funderingar kring livet och existensen inbakat i det. Filosofi, personlig utveckling och världsångest. På senare år Jung och Kierkegaard. Skuggan. Man måste se sina egna brister och ändå acceptera sig själv för att komma vidare. Men jag ställer också ganska höga krav på omgivningen. Att bli tagen på allvar. Som en man på 20-talet och människa. Det låter tungt men jag är som alla andra konstpretton. På ytan en glad skit. Inombords ett vortex.

 

Låter som elektroniska avtrycket är större i det här materialet. Är det så du ser på soundet inför kommande album?

Elektroniken renodlas parallellt med att gitarren kommer in i mina andra nya projekt så det kommer absolut inte att chansas inför synth-fansen! Det ska låta som en dröm för dem som gillar analoga ljudbilder. Nya helanaloga monos och polys väntar på att köras genom ett nytt påkostat pedalbord som är custombyggt för att kunna värma upp både synthar och gitarrer. Och jag hoppas att alla som gillar min musik kollar in The Future Sound of Stockholm. Det visade sig vara omöjligt att enbart ge ut synthig pop så vi ger ut en del indie också men vi har ett ID som jag är stolt över.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag har snöat in djupare på produktionen via olika videos på YouTube, investerat i min hemmastudio och tagit mig tid att lära mig allt på riktigt.

Text: Gustaf Hull    Foto: Daniela Gullström     2022-05-17

Jag kommer aldrig att glömma stunderna i studion. Det var som vår gemensamma synth-terapi. Sen var jag tvungen att lära mig allt själv för att komma vidare. Jag har aldrig klarat av att vara i en beroende-situation.

Jag måste kunna göra allt själv.

Och det kan jag idag.

AZURE BLUE

Tillbaka i dubbel bemärkelse samt firar 10 år:

OCH NITE FLIGHTS

Jag har i omgångar tagit bort allt onödigt hull från Azure Blue och återvänt till mina rötter som är korta effektiva plattor med högst tio låtar på 33 minuter.

Jag kommer aldrig att glömma stunderna i studion. Det var som vår gemensamma synth-terapi. Sen var jag tvungen att lära mig allt själv för att komma vidare. Jag har aldrig klarat av att vara i en beroende-situation.

Jag måste kunna göra allt själv.

Och det kan jag idag.

COPYRIGHT (C) 2021