• HEM

• RECENSIONER

• ARTIKLAR

• OM OSS

• KONTAKT

SYNTH

Anna Öberg har verkat lite i skymundan från de mer etablerade artisterna i synthsverige sen sitt debutalbum ”Härsknar” från 2017. Jag både förstår och förstår inte varför. Hennes tunga synthmusik med udda texter, märkliga frasering och sång på skånska är kanske inte för alla. Men ”SIN” är ett av årets bästa album och det bästa hon skapat under eget namn.

När min kollega på synth.nu skulle recensera Annas debut så var min spontana reaktion; ”Vem fan är Anna Öberg”?

Men när jag väl lyssnade så blev jag helt ”blown away” som de säger i Amerika.

Tung elektronisk musik á la Depeche Mode anno 83/84 och egensinniga texter om livet, kärlek och vardagens alla fallgropar lät så eget och fräscht och inte som något annat i vår älskade genre.

På detta, hennes fjärde album, är det både hög igenkänningsfaktor men samtidigt mer koncentrerat rent musikaliskt, tänk Page, Welle: Erdball och Depeche Mode och samtidigt mer kryptiskt textmässigt á la Di Leva, Thåström och Anna Ternheim.

Kombinationen är såklart fantastisk. Jag sitter med ett fånigt leende de 42 minuter skivan varar och vill bara lyssna igen. Och igen.

Jag gillar att det är så ärligt och oförfalskat. Den rena, klara ljudbilden gör att inget döljs i massa onödigt lull-lull.

Från det halvindustriella och nästan instrumentala introspåret Men Gå Då Ändå via The Knife-doftande elektropoppärlan Säg Det Igen och den minimalwaveiga Hemlighet till hiten Njut En Minut och avslutningen med titelspåret SIN är det svårt, för att inte säga mycket svårt att utse en favorit.

Och vet ni vad detta indikerar? Att Anna har gjort ett ALBUM i ordets rätta bemärkelse. Inga spår som går på tomgång, s.k.  ”Fillers”, bara ren koncentrerad talang och fingertoppskänsla.

En framtida klassiker om det finns någon jävla rättvisa i världen.